Det var en gång...

Igår hände något riktigt trevligt!

Efter min PW möttes jag av ett par uppe vid vårt hus. Kvinnan med en kamera i högsta hugg.
Vi presenterade oss och så visade det sig att hennes farmor bott i huset!

Så underbart att få lite historia när det kommer till ens eget boende.

På 1800-talet var här ett torp. Vid första världskriget kom hennes farmor och farfar hit till just Björkeberg med sina 3 barn från Tyskland. Farfar kallades tillbaka till kriget och kom dessvärre aldrig tillbaka. =(
Hennes farmor blev ensam med tre barn och fick svårt med allt. Tills sin fördel var att hon mer eller mindre kunde allt om växtriket. Allt de åt kom från gården. De hade två kor i vår ladugård och frigående höns.

I utbyte av örter och tips mot krämpor mm, fick farmor av de rikare ibland ett mål mat som hon då givetvis delade med sina barn.
Sedermera träffade hon en ny man. =)

Storstugan fanns inte alls då. Vårat hus hade endast ett rum och kök. Kastanjeträdet var heller inte så stor och ståtlig som den är nu.

Stigen/genvägen till sjön är borta likaså persikoträdet vars frukter endast åts i pajer vid speciella tillfällen.

I grannhuset bodde sedermera kvinnans farbror och han hade en tam räv (!!!) Även den stigen mellan husen har försvunnit.

Kvinnan på besök, fällde några nostalgiska tårar emellanåt. Och själv är jag själaglad över att hon delade med sig. Efter att vi bytt telefonnummer traskade hon med sin man runt på ägorna. Ömma händer klappandes på stenar, buskar och mark. Hon fotade här och där och jag tror minsann hon fällde en och en annan glädjetår. Av både glädje, sorg och nostalgi.
Tänk vad kul att få komma tillbaka till sina barndoms platser och minnen.

Om jag blundar riktigt riktigt hårt, tror jag banne mig jag hör barnfötter springa här uppe på kullen.
Alla sex barnen, låtsasfarfars stränga hårda ord till uppfostran och fantastiska farmor som var en riktig "kruttant".

Foto: PRIVAT, Björkeberg - nutid.

Boningshuset nu. Förr var det endast ett plan med ett rum och kök - till åtta (!) personer.

Foto: Längst till höger ser ni ladugården. Idag används den till förvaring av maskiner och ved. Förr huserade två kor där. Där den lilla friggeboden står fanns förr en jordkällare.

Här fanns jordkällaren.

Storstugan som inte fanns då. Där sprang hönsen.


Nä. Klarade de vintrarna här uppe, så ska väl banne mig även vi klara av det.
Fick sån lust till att börja odla örter mm på precis samma plats där det en gång fanns. Och ett persikoträd.