Tråkigheter

Vissa dagar börjar bra, vissa dagar sämre.

Idag är det den sistnämnda. =(

Maken kom hem vid 2 inatt med den stora mängden 23 (!!!!!) kräftor (på 40 burar). Rasmus och jag vaknade, Maken somnade och vi fortsatte vara vakna. Rasmus somnade vid 5 jag vid 6 och sen var dagen igång vid 8.

Tjohooo vad kul. Eller inte! Gjorde otaliga försök att få honom att somna om, men ICKE.

Stiger upp och ser att jag fått ett SMS. Inget roligt sådant.

Mina stora pojkars faster (Stefans styvsyster) berättar att hennes far (Stefans styvfar) fått en stroke och att det ser illa ut. Dessutom så dog hennes (och Stefans) lillebror förra fredagen.
Sååå tragiskt. Hon försökte komma i kontakt med Dennis och Pontus far gällande detta så jag blev budbäraren.

Jag pratar aldrig med honom längre så att ringa i sådana här ärendet känns sådär.

Många tankar går i huvudet nu. Minnen framförallt. Personerna har ju varit en del av mitt liv i iallafall under de 8,5 åren jag hade ihop med mitt X.
Och så tragiska omständigheter. John blev ju inte mer än 30. =(  Detta hemska missbruk!

Hur hanterar man sånt här som förälder? Livets matematik är ju att man INTE ska överleva sina barn.
Och Johns far, Ove. Hoppas nu allting går vägen och att han tillfrisknar snart.

Och sist men inte minst. Hoppas Stefan kan hantera detta. Det är mycket att ta in för vemsomhelst. Svårare för honom som inte kan hantera ens en vardag.


Nä, hörrni! Var rädda om varandra där ute! Välj dina ord och dina gärningar. Imorgon kan det vara försent att ångra sig.

Kärlek & Respekt